Varför du?

Du som är så otillgänglig
Som inte är färdig

Du som söker mer i förnuftet
än i känslan

Som vill göra rätt
hela tiden

Du som inte ger mig orden
eller handlingarna

De stora gesterna
eller dramatiken

Du ger mig
allt annat än vad jag är van vid

Jag har aldrig behövt
bara blivit behövd

Alla har alltid ramlat i min famn
utan egentlig ansträngning

Men du är där
och håller dig utom räckhåll

Fast jag vidgar och vidgar
tänjer och visar djupet

så står du alltid
precis i utkanten

Du säger (Jag tolkar) att när vår tid kommer
så ska vi famna alla våra djup

Och din röst har djupet när du pratar med mig
och din blick likaså

Det får mig att vänta
och plocka fram allt jag glömt


Kanske...


... är det därför