Och hur de svingade hopprepet
hur de sparkade bollen och
solen som stod så högt

och hur vågorna la sig lagomt för
de som inte kunde simma och
hur korna råmade i hagen.

Hur dagen vände mot natt och hur
man blev vuxen.

Så som höghusen skymde och
tankarna maldes ner under en asfalterad yta
hur slipsar snarade
hur banker lånade och timmarna tog slut

hur dimman vätte och
hur vi grät när vi såg oss själva.

Där någonstans mellan disk och blöjbyten
mellan övertimmar och förlorad nattsömn

gick vi vilse.

jag fann ett barn hoppande på golvet en dag efter rutmönstren på parketten.




Det var jag.