Han hade frågor som inte vågat sig ut och andetag hållna
som att hur hon gömde händerna i klädet
och rosorna på hennes kinder och varför hon vågade stanna nära

han vägde dagarna i hur solen stod och hur månen föll i hans mellangärde var natt

och hon som tumlade i logmörkret som hade en doft
som av vårregn

som om svaren dröjde mellan mjölkning och lakanen som stärkta fångade hans kropp

han tog hennes armar om sina och som dagar färdas vandrade de
mot stigar som ljusnat
längre söderut
oberoende av vinter i annalkande

och frågorna flög bort där November vinden drog kallt.