Dagens tyngd häver sig över bröstet
Då tystnaden och stillheten börjar tala
Tankar som man så försiktigt vävt in under dagen
Bryter sig loss och vill bli hörda och synliga

Höstens dimmor tar plats
Och fyller kanten på ögats rand
Och sorgen rinner över och ut
Att landa på kinden, på baksidan av handen

Livet vill så mycket mer med oss
Det berättar saker vi aldrig kan förstå
Utan att först ha känt hjärtats beklämdhet
Men också dess stora kärlek

I min tanke öppnar jag min hand
För dig att landa i
För dig att omslutas i
Få sörja och andas ut allt som gör ont

Jag drar mina fingrar över ditt ansikte
Kysser dina fuktiga ögon
Lägger ditt huvud mot mitt hjärta
Och låter allt ta sin tid

Din vän gav dig en gåva
Alla som berör gör det
Vårda den kärleksfullt
Använd den likaså.

Det är din gåva
tillbaka