Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag minns... ett halvt liv sedan känns det som. Men jag minns den euforiska känslan... som sedan ersattes med en tomhet som aldrig gick att fylla igen.


När fördämningarna brister


Vreden
fick ditt lismande leende
att frysa till sköraste is

Vreden
gav mej ett oförberett övertag
en liten stund

Vreden
lät mej sjunga i falsett
osammanhängande och falskt

Vreden
tog dej ytterligare en liten bit
bort från mej

Halvt galen av min nyfunna maktkänsla
tog jag sats
och spottade mitt gift

Rakt in i dina vidöppna ögon

Du grät när du i blindo
famlade dej
bort från mej

Och du fick aldrig se mej



Nej, du fick aldrig se vem jag blev... sen










-förlåt-





Fri vers (Fri form) av Cahaya
Läst 201 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-11-20 23:04



Bookmark and Share

  HelenaW
Känner igen känslan, då vreden får en att försätta berg! Själen växer likt en jätte och överbemannar allt! Från att ha varit ett darrande höstlöv till att bli ett berg av hårdaste granit!

Det är då man spottar gift eller säger sanningar som har legat där under. Då man går vidare och tar ett avstamp. Bra beskrivet!
2011-11-21

    Shush
Känslorna fullkomligen hoppar ut ur skärmen. Jävligt bra.
2011-11-21

  S.A.I. Steve Lando VIP
stark om känslornas utlevelser, oförutsagda, blir sagda og förutsagda, en ny känsla tar vid, og där står man nu.

Gott
2011-11-21

  Johan Bergstjärna VIP
En befriande uppriktig text om vreden som negativ maktfaktor.
2011-11-20
  > Nästa text
< Föregående

Cahaya
Cahaya