Fotspår i sanden

Stranden bär en hemlighet

Ett korn av sanning











Positiv poet: Stranden, Stranden! Ja, underbart!
Mycket sand, härligt! Fin bild av fotspår och sand!
Mycket sand på stranden! Jättefint med så mycket sand!
Alla har vi sandkorn i oss!

Magistrerande skribent: Uppenbart ett försök att vara originell, fast viljan verkar förmå mer än begåvningen. Det är med bävan jag läser textförslaget, för jag kan inte se annat att det är ett förslag. Då är jag givmild i mitt omdöme, kunde lika gärna beteckna texten som ett obegåvat tarvligt försök till att försöka efterlikna något poetiskt!

Självmordbenägen: Den är väldig stark och rycker tag i mig. Mörkt är det att vara på en strand alldeles ensamen, spär på oron. Det ensamma kornet, känner med det. Slutraden fick in mej i ett töcken. Dikten gör ont

Medelålderspoet: Fint, hörrudu! Vackert så, ser mej själv där uppå!

Medkännande ungdom: Fan, alltså! Känns så verkligt, har det hänt på riktigt, eller?

Den intellektuellt förstoppade: i alienation med texten förmedlande står den dualistiska motsägelsen i skarp kontrast till syntaxen som ej är i symmetri med vare sig innehåll eller med det haltande budskapet. Misslyckade suffix försök kan även skönjas i texten

Världsfrånvände poeten: Bjärtfull klingar orden likt dansande älvor kring mina fötter, meningen gör sig påmind likt en hinds flykt från jägarens skarpa båge. Budskapet dyker upp som en virvlade Ballerina i svansjön. Njutbart smeker språkdräkten sensuellt helhetens änglahud

Den upplyste: Det är jag som är kornet