Kl halv tre i natt ringde han... Han som inte vill släppa taget. Han håller så hårt att all min lycka krossas i hans nävar. Såsom mitt hjärta... Jag vill honom inte längre... Min nya framtiden dunklas så av hans tyngd.
Du är vek och jag är en usel människa som älskar. Men inte dig!
Så matt i själen
Du suger ut den
Och knådar den
Till oigenkänlighet
Din besatthet
Skrämmer nu
Och du måste
Vika undan
Du filtrerar bort
Allt som känns
Allt som borde läka
Möjlighet till lycka
Du gråter inte
Du får utbrott
Skälver okontrollerat
Orden ohörbara
Men tvingar dom ändå
Att landa i min famn
Vad vill du jag ska göra?
Mina smekningar tillhör
Inte längre dig
Mina tårar vill jag inte ge
Mitt hjärta slutade slå
Då du började äga
Du säger du inte vill vakna
Och jag blir en usel människa
Då jag säger
Sov då!
Men du hör mig ändå inte
Så djupt omsluten
Av offerfiltar och koftor
Hur ska du någonsin
Hitta ut?
Jag letar desperat
Efter min nya famn
Att vila min svullna
Rödgråtna själ i
Fast jag inte ville ge
Tårar
Men rymden gapar tomt
Bakom och runtomkring mig
Och jag svävar ut
Mot tystnad
Mörker
Sorg
Jag orkar inte hålla fast
I något som kan kännas
Jag viker ihop min själ
Till ett intet
Och stoppar in den
I närmsta hål
Jag överlämnar nu mig
Min själ
Min kropp
Mina tankar
Och alla känslor
Att verka utan min medverkan
Nästa text
Föregående
