Jag har alltid älskat ord. Ord har alltid förtrollat mig. Har så lätt för att få ut mina känslor genom att skriva.
Och jag skriver om allt. Sagor, dikter, historier, låttexter. Skrivandet är min vän, min ventil och min terapeut.  Alla svåra barndomsår ligger inte längre och skaver inombords. De fick sluta sina dagar som ord på papper och sedermera på Poeter.se. Att lägga ut texterna här och få den respons jag fått har gett mig större självförtroende.Tack.

När jag lärde mig skriva som liten tös så ska ni veta att jag skrev. Jag skrev och skrev och skrev. Fri skrivningsböckerna i skolan blev fyllda av spöken, blodiga monster och elaka häxor. Min enorma fantasi fick fullt utlopp och det är möjligt att min lärarinna undrade vart jag fick allt ifrån.

Inte alla mina sagor hade lyckliga slut förstås för den oron som fanns runt omkring mig hemma med en alkoholiserad elak far avspeglades förstås i det jag skrev redan då. Och jag förmodar att min dramaqueen gjorde sitt till också.
Hemma skrev jag dagbok varje dag och dikter, små rim och berättelser. Att skriva har alltid varit ett behov för mig, lika viktigt som att äta, kissa eller andas.

 Jag kommer att skriva så länge jag har förmågan.