Du pratade om en blöt filt härförleden. Minns du?
Om hur allt lade sig som en blöt filt över den glöd du kände för mig.
Och som jag sörjde den där förbannade filten, men gladdes åt glöden. Att den i alla fall låg där och pyrde någonstans.

Sen för ett par veckor sedan sa du att filten började torka. Och mitt hjärta sprack upp och fylldes med så mycket vackert, så du kan inte ana.

Men... i samma takt som din filt börjar torka, så gråter jag nu floder av vilsna tårar. Och den varma sköna filt jag virat runt mig, att värma mig under dessa månader. Den börjar suga åt sig mer och mer av detta stilla regn som oavbrutet faller nu.

Jag vill ha mer. Dina ord räcker inte för att få mig brinna i övertygelse.

Om du efter dessa månader fortfarande inte vill tillstå att förälskelsens fana fladdrar i ditt hjärta. Hur ska den då någonsin hitta vind framöver att göra det då?

Om du inte lärt känna mig... eller jag fått dig att skapa mer än bara ett "Jag tycker väldigt mycket om dig". Då vet jag inte vad mer jag kan göra.

Jag kanske inte ser klart... eller inte är van vid detta utdragna scenario som vi båda kommit överens om. Jag vet inte. Känner mig förvirrad och ensam i all tumult.

Men jag kan bara se en förklaring till varför du är så återhållsam med kärleksförklaringar.

Kanske jag ser vad du inte vill se. Kanske jag avkodat dig och blottat något du inte vågar tillstå. För det är fult och inte rent spel. Och du vill köra allt ärligt och sant, säger du.

Kanske du aldrig någonsin kommer att säga det jag mest vill höra. Att du är förälskad.

För jag undrar ibland: Tänker du på mig när du ligger ensam i din säng. Smeker du dig själv till utlösning med min bild fladdrande innanför ögonlocken. Gråter du någonsin av saknad över mig. Skälver ditt hjärta i ångest då du tror jag inte känner lika starkt. Och att jag nog kommer att tröttna. Går du på dagarna och ideligen sneglar på mobilen för att se om jag skrivit något. Kollar och dubbelkollar mailen efter ett känslosamt och uttömmande brev att få läsa sig lycklig över. Värker din kropp av längtan så fort din famn kallnat då vi sagt adjö till varandra. Fantiserar du om en framtid med mig. Vardagliga små händelser och hur jag finns där vid din sida.

Gör du det?

Jag har en känsla i min själ att så inte är fallet. Du är för rationell och hämmad. Du vågar inte... medan jag sätter hela min stolthet och integritet på spel. Hela mitt hjärta och hela min själ för att nå dig. Men du kör säkert. Dubbla säkerhetsbälten med krockkuddar fram och sidledes. Livrem och hängsle... Säkerhetslina och hakar. Stödhjul och gps. Allt på samma gång.

I vilken riktning för det oss?











I vilken riktning för du mig?




*******************