lätt i luft svävar vita tallrikar
öar isolerade för fred
i hjärnelektroniken

jag ber min drömda ledare
att leda min väg dit
där ingenting kan störa min vila

i min kokong, vilande på vita skyddade öar
högt ovanför trädgränsen

där det grå bruset stängs ute, dit den okända
kampen om världsherraväldet inte förmår nå


i drömmen framträder

ett vitt sjukhus