Hör hur mörkret viskar
små suckars klagan
vintergömmor som ur
dagan
finge återlämna ljus

det strålar så ur människor hus

Strålar som om stjärnenätter
givit pant och lån
icke kan väl skogar veta
vart ljuset komma ifrån

väl kan älvar darra som i fruktan
ty den skövlingen sker än
då vi i mörkret släpper natt
åt dagar ge oss hän

Så giv en liten tid att lyssna
då ljuset morra och pusta
och lev väl sekunders frist
åt vad svärta rusta

Ty vilan komma därifrån
ro åt självande själ
minns att natten sömnen skänker
och bara vill oss väl.