Utöver dimmorna genom vart kvarter
finns hopp och önskan om något mycket mer
än brödskankor och svedda knogar
och magra ungars ben
en tro om en framtid
så mjuk och väldigt len

ej ingen vill se
två armar som tog sats
och ville segla över räcke
utan livsbarlast

som döljde var tanke och lät förtvivlan gro
har vi inte alla nångon gång känt lugnet uti dimmors bro.