Den intar en till kropp och själ
och utan den skulle man då inte må så väl
och den dära
den kommer en mycket nära
och ingen kan, som den en så gott bära
så den skulle egentligen kallas: Ens käraste kära!

Och den alltid lika gott om en famnar
och inte bryr den sig om var eller med vem den hamnar
den bjuder på sig själv fullt ut
utan den skulle våra liv ta direkt slut!

Och den gör under med en när den håller om en här
men javisst, den kan ju komma för tidigt det är sant
och då försöker man hålla sig upprätt på sin nedåtbrant
man kämpar med hållningen konstant
men trots det tar den hem segern så elegant
och sen landas man med sin ockupant
den där Vilan direkt på en sängkant!