Denna vinter är det min uppgift att
tala till världarnas sammankomst

där iskylan sprider sig trots
förebådad uppvärmning

- Jag ska tala nu;

//Att förbli tom är det mest
eftersträvansvärda tillståndet
då inget ont kan nå in i ett vacuum//


Så öppnar jag talet till Världarna


ur icke-tid spåras
den högsta välsignelsen
ty när man fyller sin själ
med pågående tid uppstår
lidandet, tar det plats

och norrifrån strömmar
en oförsonlig kyla in

vi som inte visste om isen
fryser snabbt och oförsonligt

Jag står kvar en stund till
under stjärnljuset

av is som fyller mig med otid