Tröjan färgades gul. Jag kunde inte längre kontrollera kräkningarna. I brist på mat for gallan snabbt upp för halsen och ut genom munnen. Jag låg så stilla jag kunde. Dom där människorna hade gått för länge sen. Dom där som envist hade ropat efter mig, tagit tag i mig och sparkat så hårt dom kunde. Magsäcken var tom när jag låg där och sakta försökte andas med den sista energin jag hade kvar i kroppen. Blodstänken låg i ett mönster mitt på parkeringsplatsen. Hela kroppen darrade och jag kände att kommer ingen snart så dör jag. Livet spökade och jag skrek. Hörde dom där människorna igen. Hur dom knäckte mina revben och krossade mina knäskålar. Hur dom skrattade åt mig. Några timmar senare rapporterades det över hela landet att dom hittat en livlös kropp på en parkeringsplats.