Det är fredag natt och jag står grensle över dig i sängen och drar och rycker, ska ha upp dig för att festa fast du sover för ikväll vill jag verkligen FESTA. Det finns sangria i kylen och Franz Ferdinand i stereon. Vi har varit på en pub med bara engelsmän där man fick röka. Inomhus. Herregud, det är ju livsfarligt det där, när man plöstligt får göra något som i vanliga fall är störtförbjudet. Det verkar aldrig som en lika bra idé dagen efter.

Egentligen var vi på väg någon annanstans för att äta tapas, men vi ramlade in för det lät så....uppsluppet, ja det är nog rätta ordet. Det enda ätbara var jordnötter i påsar, flygplansmodellen. Vi hamnade i sånt där riktigt djupt snack man undantagslöst och exklusivt bara hamnar i när man utan middag dricker för många öl ur stora glas på rökiga engelska pubar. Ett liveband spelade ganska dåligt men ingen av gästerna verkade bry sig om det nämnvärt. Inte heller vi. Vi konstaterade istället att engelsmännen helt klart hade övertaget vad gällde tid/pint. Herregud vilket tempo.

Du råkade i alla fall stjäla någons stol i trängseln och det blev ett jäkla liv. Han var vithårig och du var en oförskämd pojkspoling. Finns inget så märkligt som att höra någon få en utskällning av en förbannad överklassbritt. Hans fru/sambo/älskarinna hade ett gott öga till dig vilket kan ha varit den egentliga orsaken till hans utbrott. I hämndsyfte blinkade jag förföriskt mot vithåret. Fullkomligt översvallande respons! Personalen bad oss vänligt men bestämt att gå sedan vi suttit trekvart efter stängning. Jag märkte inte ens att bandet slutat spela.

*

Du säger att jag ska akta mig för att jag kommer ramla. Jag tittar på dig brytt och påpekar med osviklig logik att det naturligtvis är du som kommer att ramla. Du drar ner mig i sängen och stoppar om mig. På mindre än två minuter har jag somnat.

Du är klarvaken.