Även när det är vindstilla blåser det åt något håll
Det brister så snabbt
En gren balanserar på trädets stam
kort innan vinden drar den med sig ned i smutsen
Jag var grenen
Familjen var stammen
Omständigheterna var vinden
Det blåste så hårt
det fanns inget lugn
pinnen hamnade i en hög bland andra pinnar
Vi var alla pinnar
en var äpple, en var björk, en var mullbär
och själv var jag valnöt
Min innersta frukt gömd i ett skal
som försvunnit i och med vinden
kände mig ensam och avskuren från andra
Jag letar ständigt efter stammen
och vinden som ska ta mig dit tillbaks
men det blåser åt fel håll
Det har alltid
på något sätt
blåst åt fel håll