Ekande steg i natten
där i tröstlösa gränder
ljudet av dina steg
tystnar med vindarna

De far så ljudlöst bort
med stillsamma vingslag
likt drömlika chimärer
står minnena dock kvar

Det sjungs inga visor
melodierna saknar klang
och texternas inre väsen
har också svävat bort

På de ensammas estrad
finns inte någon kärlek
där syns ingen marknad
ty kärlek kan inte köpas

Minnena som står där
vid själens katakomber
är tysta som fjädrarna
kring rofågelns rörelse

I gryningen är rädslan
ensam där i gränden
men tårarna får sällskap
av regntunga droppa

Flyende steg i natten
kan inte vända åter
i ljudet av en rörelse
ser jag dig försvinna