I. Fotografen

Ge mig bilderfärgerlukterljud
Fångat i ett knivskarpt fotografi
Aldrig suddiga som vi

Kliver ut ur mörkerrummet
Plötsligt fulla av färger, liv

Allt är bara illusion
Fotografens lögn, vår perfektion



II. Crusoe/Strandsatt

Jag är ett brutet skepp
som flutit iland någonstans
där gräset är svartare än dina ögon

Ensam på karga klippor
Slår allting som vi var en gång
upp som ogräs mellan sprucken betong

Och revorna i gatorna är bara minnen nu
för här finns inga revor, inga gator, ingenting
bara stjärnor och sand
det var då du flöt i land.



III. Svartlunga

Svartlunga du är täckt av sot
dina andetag fyllda med aska
dina hav är döda och all mark är sprucken nu
om träd kunde blöda
kanske skulle vi förstå

Svartlunga du rosslar och river
varje andetag tyngre än bly
dina moln är sig lika men luften är som grus
om himlen kunde skrika
kanske skulle vi förstå

Att de sliter sönder dig inifrån,
stryper dig med smutsiga fingrar
och jag ser bara på

Svartlunga, snälla håll ut
det bränner men det är inte slut



IV. Kåk/Stad

Under plåtskjulstaken
karvar du änglar av metall
medan jag står vid vägkanten
för jag tror inte på änglar längre

Din himmel har stjärnor jag inte kan se
och dina fötter möter blodfärgad jord
när din tid vrider sig bort från min

Under den brännande solen
slipar du vingar av glas
medan jag vänder bort min blick
för jag behöver inte vingar för att flyga

Du ser glöden vid horisonten
och tror på något större
men vetenskapen har kvävt min tro
och jag har avsagt mig gud

Bortom murarna
finns dina drömmars land
du försöker ge dem form
med kniven i din hand
men drömmarna är dina
och de bor i dig
på andra sidan stängslet
blir de bara sand

Dina ben vill springa
men hjärtat vet sitt hem
om du skulle lämna
det enda som du har
under plåtskjulstaken
bor bara änglar kvar