Jag vill tacka livet och snyter mig i näven
den jag annars knyter i fickan på rent trots.
Hade en gång en apelsin som var bara min
och den glömde jag bort.

Tänk dig bara något så förskräckligt.
Just frukt som är så nyttigt, dem skall man
ju ta vård om och inte bara lägga undan i
byrån tillsammans med dikter och annat skräp.

När man sedan av någon otydlig anledning
öppnar lådan igen, kanske för att se var lukten
kommer ifrån. Då har den, apelsinen, i ren
protest begått självförstöring och möglat.