Hennes huvud bär brunt fjolårs hår
trassligt och skört i vinden
men rött står helt nära ögonen
som en nyutslagen knopp på kinden

Blå är den lystnad som skiner ut mot
klarglans i en tinad göl
regnvatten samlas kring hennes fot
som en rest från jordnära pöl

Andetaget är flämtande och hennes skratt
ger ett eko bland berg
så plötsligt spritter våren till
och allt exploderar i färg

Händerna riktas upp emot sky
dans tar tag i hennes allt
håret blir grönt och kroppen ung
minns aldrig det som varit kallt

Så ta mig då, för mig fram
du moder som föder allt nytt
du som ger hopp om att allt kan leva
då åter en vår har grytt.