Visst fanns det mera harmoni, glädje och kärlek per capita

på 70-talet... minns ni t ex TV-programmen; Kråkguldet,

Fem myror..., Tårtan, Trazan och Banarne, Mumintrollen,

Huset Silvercronas Gåta, Dave Allen, Monty Python, Televinken,

Herrskap och Tjänstefolk, Hylands Hörna, Vilse i Pannkakan,

Doktor Krall, Drutten och Jena, Misse och Mojje, Arvingarna,

Superstars, Björn Borgs Matcher, Ingemar Stenmarks Åk,

Hasse och Tages filmer och Revyer, Fattiga och Rika, Familjen

Macahan, Familjen Ashton... etc, etc, fyll på listan.

Det fanns mer kvalitet på programmen på den tiden, mer själ

och hjärta, kärlek och glädje, och en Vi-Känsla i Sverige...

eller överdriver jag och förskönar nu i min nostalgi?

Men visst var folk lyckligare och mindre stressade på den

tiden, än i dessa dagar, inte så distraherade och vilsna,

och så fanns det den välsignade begränsningen i TV-utbudet,

TV var för mej en oas och fest.