ovädret och de
oframkomliga vägarna
är återvändsgränder
likt blockerade synapser

som får handlingar att
stanna i sin linda

höjer jag armen,
stannar rörelsen

i nittio grader

när blå tåget swishar förbi
i sin framfart mellan de
hemlighetsfulla städerna
i öknen

de som finns i verkligheten
är markerade på kartorna

där finns byggnader, gator
och torg, vanliga invånare

de övriga, de som inte finns
är det dem vi ständigt söker
är det därifrån oron stiger in

den oron som bygger bo
i känsliga tårkanaler