Jag sitter ensam,
Ser mig omkring.

Försöker få andra att se mig,
Jag säger något,
Men ingen lyssnar.

Smärta,
Varför lever jag?


Hjärtat svider utav alla mental smärta.

Varför?
Varför just jag?

Jag sitter ensam och gråter, så ensam...

Misstaget jag gjorde var att jag är orginell, mig själv.

Önskar att någon kan se mig,
Le emot mig,
Krama om mig och säga; "Allt är bra, jag litar på dig och jag kommer aldrig lämna din sida"

Men dina löften betyder inget längre.