Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
1987, tack Annika!


Ut ur Psykos ( Nära livet )














Det var en gång när jag


försökte kravla mej upp ur


min svartaste ångests träsk


men jag bara sögs ner och ut hela tiden


till icke-varats vaccum-rymder


Du var med mej, och undrade såklart


vad i Guds namn vi skulle ta oss till


med mej, med oss...


Du hittade repet som jag skulle


hänga mej i, och du slängde det


resolut i sopnedkastet.


Du tog mej med ut i den underbara naturen,


vi hittade kantareller,


vi gick djupt in i en härlig troll-skog...


& jag blev bättre, jag drack av ditt


kärleks-vara & naturens läkekraft.


Men det var som om onda andar tog


till sitt tyngsta artilleri... & klippte


förbindelsen mellan mej & dej,


mellan mej och omvärlden,


& jag sögs ner i träsket igen.


Simmade djupt, visste inte


vad som var upp eller ner.



Då tog du till Musiken & Poesin...


tant strul/kajsa & malena, david sylvian,


the smiths, satie... karin boye, profeten,


jonathan livingstone seagull... med mera.


Jag tog själv upp mitt skrivande...


& började måla med vattenfärger, vått i vått....


men jag kunde inte motstå suget...


jag drogs tillbaka ner i kylan.



Då blev du ursinnig.


Efter en naturpromenad så tog


du mej i handen och vi la oss i min soffa,


den usla soffan vars delar gled isär hela tiden...


& så kysste du mej & det var som en turbin


började brumma i mina inre djup,


en turbin av ursinne & sant ljus som gick igång,


& vi kysstes hungrigare och hetare...


la oss på parketten, smekte & klädde


av varandra hetsigt & allt kåtare.


Du pausade, du visste att jag gillade


korta avbrott, gick ut i hallen & tog på dej


dina högklackade skor med remmar


& mina mörka pilotglasögon... & så kom du


till mej igen, sa åt mej att ta på mej mina


långa gröna stövlar vilket jag med


blossande vajande stake gjorde,


och vi var i en yr underbar feber...


tunnelseende & djupa sug av åtrå i magen...


& jag hade min ångest i mitt träsk men


jag struntade i det... hade inget val...


var tvungen att hänge mej och bara


fokusera på det bultande Kåtljuset...


Jag sprang mot dej... vi kysstes..


& du ställde dej på alla 4 på golvet...


& jag var inne i dej djupt...på några sekunder...


& så in & ut & in & ut vilt.....................................


Den Orgasmen var som min första i livet....


min första riktiga totalorgasm.


Du skrek skrek skrek när du kom....


så jag var säker på att grannarna hörde.


Kanske var det den eftermiddagen


som startade hela Läkedomsprocessen på allvar.


Jag vandrade sakta ut ur psykosen....


det var ett Livets Mirakel.


Kanske det var en exorcism vi


bedrev utan att veta om det.....


dessa dagar den där sensommaren & hösten


Det var The Strange Days & vi älskade


varandra..... & det var mina bästa dagar i livet.










Fri vers av Johan Bergstjärna
Läst 230 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2012-08-02 21:44



Bookmark and Share


    Katta70 VIP
Fantastisk!
Den här påminner lite i drivet och stilen om din tidigare dikt "Sven Tumba sköt i stolpen men pappa gjorde klassresa, Jimi Hendrix höll sin gitarr som en härförare", som är min personliga favorit.
2012-08-04

    ej medlem längre
stark resa och tack för att du delar
2012-08-02

  Johan Bergstjärna
Christer

Saken är den att jag VAKNADE ur min onda dröm de månaderna 1987,

jag lärde mej att inte vara rädd för just VÄRKLIGHETEN, jag bejakade sorgen

och främst glädjen, istället för att drunkna i förtvivlan och mörker.

Jag har skrivit texter om suicid idag, kände att denna dikt kunde vara ett brev

till någon därute att det finns ett HOPP!


2012-08-02

    ej medlem längre
Drömmar och Värkligheten
kan alltid finna varandra
- i total harmoni.

Eller hur?
2012-08-02
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna