Jag hade den STORA chansen för 25 år sen;
kom ur min psykos, älskade och var älskad,
hade ett underbart jobb med underbara kamrater.
Men i min "nyfrälsthet" började jag tro att ALLT
kunde fixa sej... blev kristen och sökte skydd
i en kyrka, stötte på en osund slags religiositet,
slutade skriva, tappade kontakten med de närmaste
vännerna... släppte min självbevarelsedrift...
landade halvpsykotisk i arbetslöshet, blev en
outcast, "kristen" och puritansk, inte mej själv...
Började kasta mej försvarslöst i kvinnors famn,
svek och blev sviken, drabbades av en svår
psykosomatisk trötthet/utmattning... och psykos igen
Sitter i min jävla lägenhet 25 år senare, sjukpensionerad,
gravt trött... är på dekis... har inte tvättat mej på 4 veckor,
äter nästan ingenting, har borstat tänderna 2 gånger de senaste 6 åren...,
orkar inte städa, räkningarna ligger obetalda, ser ut som ett vrak
i spegeln, trädgården växer igen, längtar efter döden.
Undrar: får man mer än EN sån chans i livet?
Men: jag kan fortfarande skriva!