Det blåste och storma
det var nog orkan
Vinden var vresig som
bara fan
Den drog och den slet
medan regnet öste ner
Den trilskades ilsket
och knuffade på
allt för att få oss
gå på tå
Allt var så snärjigt för
regnet var kallt
på marken var det pölar
överallt
Träden de skrek låt nu bli
men grenarna yrde
bara förbi
Just då levde vi i en
farlig tid.
Men väl hemma i trygghetens
famn från
detta inferno vi vindens
vresighet övervann.
Arlöv
Erna Frank