Jag tror att skammen är till för att säga till kvinnan att hon är ingenting om hon inte är mor och att sexualiteten bara är till för reproduktion. Det är också ett sätt att försöka se till att kvinnan håller sig till en enda man. Nu vet vi ju att såväl kvinnor som män är otrogna. Det vill säga att en del gör det, oavsett kön.

Det är så mycket som biblen försöker styra med människor, trots att vi vet att ju mer man försöker styra något och kanske på vissa villkor förbjuda något, desto mer intressant blir det för människan att utforska detta något. Det är väl ofta egna skuldkänslor och osäkerhet inför egna tankar och handlingar som gör att man vill lägga skulden någon annanstans än hos en själv för att avlasta sig själv från självpåtagen skuld.

Jag anser att visst kan man tycka att andra människor är korkade och bli besviken på andra människor. Men egentligen är det ju ens egna förväntningar på andra människor som spricker. De man har förväntningar på vet ju inte om att man har dessa förväntningar. Så felet ligger egentligen hos en själv om man tycker något negativt om andra människor.

Likadant med de saker man uppskattar i livet. Sakers existens är ju inte till för en självs höga nöje, man bara tar del av deras existens. Sedan kan man personligen uppskatta dessa existenser eller inte. Men det existerande är inte och kan inte vara till för att tillfredställa människor, varken i ental eller i flertal.

Likadant är det när man förolämpar andra människor eller behandlar dem väl. Att förolämpa andra är att förolämpa sig själv i andras ögon. Att behandla andra väl är att göra sig själv en tjänst. Så ens förhållande till andra människor och företeelser i livet, utgår från en själv. Skall man skylla sina besvikelser på någon, är jag rädd att man bör lägga skulden på sig själv för att man har förväntningar, ofta utan skäl eftersom andra inte finns till för en själv. Inte mera än man själv existerar för andras skull.

Likadant om man gör någon en tjänst. Man kan intala sig själv hur mycket som helst att man gör det för andra, så är det för sin egen skull man gör saker. Föreställningen om att man offrar sig, gör saker för andras skull istället för sig själv. Det är en illusion som är till för att trösta sig själv, för att göra sin egen roll glorifierad. Om jag gör så här så blir jag en hjälte och om inget annat så åtminstone en vardagshjälte.