Hon flyter genom det mäktiga 
gamla stenar kantade av grå grå 

hon har sprungit strandlinjen men det var kostsamt. 

Det var när himlen höjde sig hög och 
andetagen samlades i en kokong, som en 

nyfödd isfjäril. 

Det var då jag förstod att mista. 

Att när man ser ut över oändligt så finns 
inga frågor längre, inga svar. 

Bara det växande i att brista.