I eftermiddags såg jag brev på byrån
som jag hade glömt att posta, tog dörrnyckeln
låste dörren sprang ner och ut över gatan och
och la dem på lådan. På vägen hem tänkte jag,
jag brygger lite kaffe så fort jag kommer hem.

Och kaffet blev fort klart jag fyllde en mugg med
kaffe slog upp Expressen på bordet och började
att läsa. Så tittade jag mig runt omkring och
undrade var hade jag lagt dörrnyckeln! Såg
den inte, kände med handen på tidningen.
Där under den, där låg nyckeln! Attans tänkte jag!
Det som nu hade hänt skulle aldrig få hända.
Att lägga dörrnyckeln på köksbordet betyder
för mig otur. Och varje gång jag gjort det
har jag alltid drabbats av någon olycka...
Och när jag berättat det för folk har de
sagt att jag tror bara på skrock...

Så jag tänkte vad skulle kunna hända mig nu?
Allt som skall göras idag är ju gjort. Det enda
som är på gång är att jag skall gå till bokhandeln
och vara med på upptakten av bokklubben.
En kvinna skulle komma dit och berätta om
alla 75 författare som är med på bokklubbens
läsarlista. Givetvis skulle det bli en snabb
genomgång, men man kunde ju få bra tips...

Kl 18.30 skulle det börja...

Så kl 18.25 var jag utanför bokhandeln. Vimplar i
blått och gult fladdrade utanför bokhandeln.
Hela bokhandeln strålade som en sol. Aldrig
hade då jag sett den så upplyst. Men inget folk
syntes på gatan, inga inne bokhandeln heller...
Jag gick in. Dörrklockan pinglade. Dödstyst
i butiken. Var är folket tänkte jag...
Så jag sa: -Hallå!

Då kom bokhandlaren springande ifrån ett
angränsande rum ut i butiken och sa:
-Gun som skulle vara här och berätta
för oss har hastigt blivit sjuk. Allt är
inställt...

Men jag betalde inträde, valde en bok på
måfå: "MAMMA FÖRSÖKTE" av JENS LAPIDUS...

När jag kom hem såg jag att Christopher
O´Regans bok: "Kärlekens krigare" fanns med
på bokcirkelns lista, den väljer jag så klart
att läsa nästa gång.