*

kom kråka mig du
ja du

bråka mig nu och tråka mig

åka än hit och dit
kråka kom bara hit

kom kråka mig nu

kråka mig

*

Säger som en poet här i sajten (mare) "Finns för många mesar." Tacka vet jag korp kråka och ugglor.

Tacka vet jag snugglor och vårpar och bråkor. Såna man får en lite rättvisare kamp med än bara lättkvitter och tunggump. Det är nog mer än en slump att jag

går med korpen - från pen till pen över tid och rum.

Appropå korp, så blev det ingen dröm inatt iom vakandet, men nog säger kråkorna en ganska bra alternativ gomorron på fönsterbläcket där jag sitter. Antingen har vi fugglar på alla bläck samtidigt eller så följer dom efter mig. Som kråkan som satt och ruggade upp sig i går när jag kom hem. Jag log åt den och då stirrade den stint och blev en boll på klätterställnigen där den satt. Jag slutade le, och då blev den smal som stången den satt på... Kråkor..Hihi. Jag log igen och då helt som på en signal, som en boll direkt.

En grå boll med två ben. Riktigt söt. Men vad 17 sa den? Jo:
- Gött jobb! Nu är'e bara resten kvar och här kommer jag att sitta tills det är klart!
Så, ja.. den stackarn fryser väl fast där som Tidermans grisen. Den som fastnade i leran medan bonn drack kaffe förlänge..(?).
- Stå int' å glo som Tidemans grisen så där!!
Är det då okey att bolla sig fram? Jaaa det är det. Som Numinen.
*studsar vidare bland musiken*

*

eller korpa mig gärna ja norpa en bit
av min hjärna så hjärtans gärna

korpa mig torpa mig sen

kom korpa mig du

svartvingad vän

*