Det bor en sorg
i hennes ögon
som bara jag kan se
en vilsen vind
där bortom ängen
kan känslor återge

Över trädens vyer
står färgernas spel
vackra att beskåda
där sorgen slagit rot
och bitit sig fast
är dagarna ej bråda

Det står ett träd
som tappat bladverket
och mist sin glans
en lämnad trädgård
väl i sin prakt
en sällan elegans

En fallen frukt
där rutten på marken
ett liv utan värde
från sommarblomningen
knopp som vanskötts
det säger de lärde

Det bor en bitterhet
hos många människor
ett liv så kort
en tråd ska följas
mönster så givna
och vänner faller bort

Genom trånga gränder
vankar vemodet
allt har sitt pris
en vind som blåser
när sorgen slår fäste
ingen lyckobris