I självmördarnas väntrum
där lättar inte dimman
offren staplas på varandra
ingen erkänner misstagen

Här sker ingen evolution
röken den skingras inte
vid platsen för kärleken
till självmordets trappa

Dofterna sprider sig
från ny slungad tjära
när glöden har falnat
tänds det nya förfall

Gaskammaren i skymundan
bär spår av förljugenhet
den som söker efter lycka
har hamnat i fel händer

Här finns livets vägskäl
ett valt promenad steg
på väg mot utanförskapet
och ett inlärt beteende

Här bor instängda skratt
en glädje med sorgsna kanter
meningslöshetens teater
försöker lugna trötta själar

Röken som sprider sig
i en kärleksfull kropp
tränger sig ondskefullt
ner genom själens djup

Nerför självmordets steg
tar sig generationerna
utan några skyddsnät
på väg mot ett evigt slut