Jag blev hämtad av familjen en dag förra året
körd till lasarettet. När jag gick ur bilen tittade
de noga på mig och sa glatt med uppmuntrande nick:
-Din fårskinnspäls har du haft i många år nu...
Du borde skaffa dig en ny, den har ju förlorat glansen...
Du är nog ensam att ha en såååå gammal jacka på dig...
-Nja, svarade jag, den håller nog ett tag till och den
känns liksom hälld om mig, jag trivs med den
som den tycks trivas med mig för vi båda håller
fortfarande ihop stort och gott, det känns som
om jag en varm vän för hela livet har fått...
Inte överger man en så´n god vän!

De stängde bildörrarna och körde iväg. Jag gick in i
väntrummet och förstod att eftersom jag var så
tidigt ute skulle det bli lång tid att vänta. Jag
sjönk ner i en soffgrupp och framför mig på
bordet låg en hög med veckotidningar jag
sträckte ut handen och valde en på måfå
slog upp mittensidan av tidningen, där
var det en massa bilder av damer en
del otroligt flott och dyrbart klädda
i senaste vintermodet!

Men så såg jag en annan bild där stod
4-5 män klädda i mockajackor, skinnjackor och
pälsar, inte alls nya, mera i ålder med min
fårskinnspäls. Men man såg ju att kläderna
hade använts ofta och gärna... Men så
föll min blick på texten under bilden där
kunde jag läsa: Dessa grevar och baroner i
sina slitna men vackert åldrade läder- och päls-
jackor gör succé vartän de kommer för det är
ju inte kläderna som gör mannen utan
mannen som gör kläderna!

När jag blivit undersökt och gick ut då stod familjen
vid ingången och väntade på mig. Jag hade inte
hunnit ta på mig jackan höll den i ena handen och
tänkte, kanske lika bra att inte ta på den
det är ju ändå så varmt i bilen...

-Oj, sa de till mig glatt, du har tänkt om, skall du
göra dig av med pälsen? -Oh nej inte alls, sa jag,
jag tänkte inte ha på mig den i bilen, men jag har
precis läst i väntrummet vad en klädkunning sagt:
-Det är inte kläderna som gör kvinnan utan
det är kvinnan som gör kläderna....