Grusgången knakar så kärvänligt och inbjudande till ditt hus.
Knackar på dörren och möts av en sprudlande, charmfull person.
Allt är sig likt, ingenting är ändrat på en hel massa av gående år.
Samma tapeter, samma golvmattor, och samma kära möbelpjäser.

Ljuvligt prunkande pelargoner lyser klatschigt i kökets fönster.
Florstunna och hemvirkade spetsar pryder dina bomullsgardiner.
Munnen går på hela tiden medan du kokar vårt förmiddagskaffe.
Frågar om jag vill ha det eller kanske det eller varför inte ..

Jag drar en suck av välmående, för hos dig, trivs jag så himla gott.
Drar försiktigt mitt finger så väldigt bekant över den lilla figurinen.
Minns alla dom roliga och fina saker, som du har berättat om den.
Allt är så perfekt, allt är så underbart, i detta kärvänliga bostadshus.

Du har skapat något med din fina känsla och vördnad för livet.
Harmonin ligger så sällsamt mjukt, överallt, i ditt hemtrevliga hem.
Ditt hem, är ett riktigt fridens hem, utan jakt på nya statussymboler.
Du är så nöjd med din lott här i livet, och det är så det ska vara.

© Ann-Britt Berglund