Jag smyger längs väggarna,
ångesten finns omkring mig

Olycklig och söndertrasad
kryper jag ihop i ett hörn

Väntar på att väggarna ska
anfalla och förgöra i mörkret

Håller fram min hand och ger
dem mitt brustna hjärta

Jag fortsätter andas men nu
gör det inte ont längre