...måste statistiskt sett vara litet som att bita sig själv i röven.
Statistiskt sett är tre av fem något annat än heterosexuell.
Det kan då röra sig om homo, bi eller annan tillhörighet.

Själv är jag hetero och det är jag förstås glad över,
skulle det någon gång visa sig att jag skulle utveckla även
en annan sorts sexualitet kommer jag förstås att börja gråta.

Att man kan gråta av såväl sorg som glädje, chock et cetera.
Det är förstås chockerande nyheter.

Rent statistiskt sett så är en riksdagsgrupp bestående av
exempelvis trehundra personer,
minst hundraåttio personer någonting annat
eller mera än bara heterosexuell.

Om man då vill införa lagar mot att vara något annat
än rent heterosexuell, då måste det väl vara som att vilja
polisanmäla sig själv för att man bryter mot lagen,
enbart genom att ha en viss läggning?

Om den som är utan Berg bör kasta den första steken,
då är det ju helt meninsglöst att införa exempelvis stening
istället för fängelse.

Eller kanske stegling?
Offentlig hängning på lördagar, halshuggning et cetera.
Utan jämlikhet mellan könen skulle det vara
som meningslöst att utföra.

Folk med pengar skulle förstås kräva en sorts motsvarighet
till utsläppsrätter och kvoter.
De skulle vijla köpa sig fria från straff,
det skulle aldrig kunna fungera i vårt moderna samhälle.



(Texten har legat i utkast sedan 2013 01 25)