I lampans sken jag ser din siluett,
suddig, men ändå klar på något sätt.
Skarpa linjer, skarpa drag,
men i mitten något vag.
På ytan är du perfekt,
men i mitten är du spräckt.
Likt en spegel med knäckt glas,
reflektionen är intetsägande, ett duplikat.
Inte alls orginell och komplex,
istället förvriden och konvex.
Sådan är den sanning som du ser,
i spegelns bild, i lampans sken.