Jag ringer dig ibland.
Slår in ditt nummer, som jag känner som baksidan av mina händer.
Slår numret och utan att tänka på det
Trycker jag på "Ring upp"
Och väntar.
Och varje gång,
Precis som den förra,
Så tutar det upptaget.
Och jag blir alltid lika besviken.
Och det gör alltid lika ont.

I början kunde jag få höra din röst på det inspelade meddelandet.
Men ditt nummer har stängts av nu.
För det har inte användts på så lång tid.
Så lång tid.
Fast det känns som igår
Då vi skrattade ihop
Och bara hade varandra.

Vem har jag nu?
Vart ska jag nu ringa för att få prata med dig?
Eller bara få höra din röst, en sista gång till?
Bara en gång till.
En enda gång.
Till.

Och jag vet
Egentligen
Att det är för mycket begärt.

Och jag vet
Egentligen
Att du är borta.

Och ja vet
Egentligen
Att du aldrig kommer tillbaka.

Någonsin igen.