Med mina nakna fötter går
jag omkring på ruinerna
Balanserar för att inte vingla
till och ramla ner mot marken

Solen jagar bort skuggorna
och det höga gräset ligger
Vinden tar tag i mitt hår och
jag letar desperat vidare

Letar efter något levande
bland allt det som är dött
Frågar mig själv hur jag
kunde hamna här uppe

Känner något svagt som
pulserar under mina fötter
Böjer mig ner och ser något
som slår svagt, så svagt

Lägger två fingrar mot min
bara hals, känner inget alls
Förstår vad jag har funnit
bland de kalla ruinerna

Mitt hjärta ligger där så
fint inlindat i en vacker sjal
Sätter mig ner med hjärtat
i mitt knä, så litet och skört

En konstig känsla infinner
sig i min svaga orörliga kropp
Är inte van vid att känna
längre, men förstår plötsligt

Att hoppet kommit tillbaka