det finns ett första steg och det första steget är därför det värsta. när du kommer in i rummet alltså. hon sitter på en stol och han sitter på en annan. du sitter väl i centrum för du är mer ett undantag än regel här

eller överallt

men det ligger ingen egentlig dramatik över samtalet. det är bara ett av alla där du inte vet vad som förväntas av dig, men det vet du å andra sidan aldrig

säg hur du lever honom. säg hur du upplever honom. du säger att det är en jävla fråga, men det är klart att hon ber dig börja någonstans och du förstår att det är helt upp till dig,

det är upp till dig

hur du känt honom. hur länge du känt honom och att du tänker efter innan du svarar, det är väl en del av showen för du systematiserar ditt liv dagligen och därför vet du hur många nätter det är sen han la en hand på ditt hår och vilken färg avgrunden skiftade i när du bestämde dig

du säger inte niohundrafemtiosju dagar, men ångrar dig

aldrig att du ångrar dig