Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min ensamhet

Tittar på alla människor
runt omkring mig
De är mina vänner men
känslan infinner sig

Den kommer krypande
under skinnet
Och viskar ensamhet
flera gånger

Borde verkligen inte
känna mig ensam
Ibland känns det som
ingen förstår mig

Får visioner i mitt huvud
om en annan plats
Där jag verkligen är just
ensam men vald

Jag är egentligen en
väldigt social person
Men ibland ropar den där
ensamheten efter mig


Fri vers (Fri form) av Emme VIP
Läst 269 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2013-02-13 13:59



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En känsla som visserligen kan vara plågsam, men som faktiskt inte är förvånande eftersom varje människa med någon form av kvalificerat tanke- eller känsloliv någon gång förr eller senare kommer att få uppleva det totala främlingsskapet i världen. Det tillhör liksom grundvillkoren, och då spelar det tyvärr ingen roll hur social man är eller hur många vänner och bekanta som man än har omkring sig; till sist så står man ändå naken inför existensen och blir tvungen att konfronteras med ensamheten och allt vad den kan innebära av vånda. Men lyckligtvis så är dock tillståndet inte konstant, utan utkastadheten kommer och går med långa perioder av gemenskap däremellan. Så kanske gäller det bara att ta det lugnt och hantera situationen. Alla människor känner sig ibland ensamma och helt oförstådda. Det är en naturlig del av blivandet, växandet och själva processen, och jag tycker att dikten på ett bra sätt belyser erfarenheten.
2013-02-13

  Palett
Bra tolkning av en svår känsla !
2013-02-13

  träsnidaren
Känner så väl igen mig i din text. Fint fångat!
2013-02-13

  Ellika
Jag gillar hur du får det att kännas som att ensamheten är någon sorts parasit.
2013-02-13
  > Nästa text
< Föregående

Emme
Emme VIP