TV-fotografen zoomar in Barack Obamas ansikte i rutan. Han ser tagen ut av stundens allvar. Den förste färgade presidenten i Amerika förenta staters historia har just blivit omvald, och ska möta sina väljare. Han harklar sig, vinkar och samlar sig för talet.
"Om det fortfarande finns någon därute som tvivlar på att USA är en plats där allt är möjligt, som undrar om drömmen hos nationens grundare fortfarande lever i vår tid, eller som ifrågasätter kraften i vår demokrati, i kväll fick ni svaret."

>>Männen står böjda över vapenaffärens disk, diskuterar ammunitionsvalet.
- Vilket djur är ni ute efter?
Handlaren ser nyfiket på besökarna. Den längre av dem kliar sig i sitt röda hår, gäspar och vickar på huvudet.
- Vi ska till Canada och skjuta Moose. Kanske blir det lite hjort också.
- Ok. Vad har ni för gevär?
- Accuracy International PM.
- Precion Marksman? Är ni militärer?
- Yes.
- Får se då...7,62 mm kaliber. Och spetsen?
- Ja, vi är lite osäkra där.
- Hm, det blir ju lite beroende på hastigheten vid anslaget, kulkonstruktionen och sen var den träffar.
- Vad rekommenderar du?
- Tunnmantlad fungerar ju bäst vid rena lungträffar, men kan få lite begränsad djupverkan om den träffar på nåt större ben. En tjockmantlad går på djupet även om den träffar på nåt ben. Flyktsträckan kan bli lite längre för djuret, men du träffar garanterat vitala organ så att det dör.
- Ok, vi tar den tjockmantlade.
- Hur många?
- Det är tio i varje magasin väl? Ta femtio patroner.>>

Presidenten ler och fortsätter. Många har röstat för första gången i sitt liv. Det är för att de är övertygade om att vi måste få fortsätta det vi påbörjat. Det ska ske en förändring, men Rom byggdes inte heller på en dag. Amerikanerna har skickat hälsningen till världen att vi inte är ett delat land. Vi är de förenta staterna.
Jag skulle inte stå här utan stöd från min bästa vän, klippan i vår familj, landets first lady, Michelle Obama. Och till mina döttrar som jag älskar. Ni har förtjänat den platsen vi har i Vita huset. Det har varit en lång väg hit. Men nu har förändringen kommit till USA."

>>Mannen i den vinröda fåtöljen blossar på en cigarr. Glasögonen är lite mörka, så att det är svårt att fånga hans blick. Han är i sjuttioårsåldern, med vitt bakåtkammat hår och lite insjunket fågelbröst. Röken ligger som en dimma i rummet. Tre män i medelåldern sitter intill och betraktar honom intensivt. De dricker espresso och grappa.
- Men är du säker?
- Ja då, det är fixat. Det är bara en tidsfråga. Senatorerna var väldigt angelägna, precis som industrijättarna.Vi lade jobbet hos idioterna i strutmössor. Som om dom skulle acceptera en nigger som president i ytterligare en period. Dom genomför det här kliniskt rent och effektivt. Och misslyckas det, så står tusen redo att ta vid. Det är lite som i Irak. Hjärntvättade idioter som offrar sig för nån grumlig sak, som i alla fall ändå bara handlar om makt och pengar.
De övriga grymtar jakande till svar. Den långe med mustaschen böjer sig framåt.
- När blir det?
- Inte vet jag. Det vill varken du eller jag känna till förresten. Så njut av teve-showen. Idag firar vi vad som är möjligt i världens största demokrati. Skål mina herrar. Det har blivit dags för den stora förändringen.>>

Presidenten höjer händerna i luften för att förstärka sina ord.Och samtidigt som det demokratiska partiet har vunnit en stor seger i kväll gör vi det med ett mått av ödmjukhet och en beslutsamhet att läka skillnaderna som motverkat vår utveckling. Som Lincoln sade till en nation långt mer uppdelad än vår, vi är inte fiender utan vänner. Till dem som vill rasera världen: Vi kommer att besegra er. Till dem som söker freden och säkerheten: Vi kommer att stödja er. Och till alla dem som har frågat sig om USA:s ledljus fortfarande lyser lika starkt: I kväll bevisade vi att vår nations sanna styrka inte kommer från våra vapens makt eller från vår rikedom, utan från den uthålliga kraften i våra ideal: demokrati, frihet, möjligheter och aldrig sinande hopp. Kommer vi att klara USA:s utmaningar i framtiden? Yes we can. God bless you and may God bless America.

Presidentbilen, en svart bepansrad och specialbyggd Cadillac, svänger in och stannar framför Representanthuset. President Obama ska just ta emot de förväntade ovationerna från senaten. Ur bilen och de två följande bilarna svämmar ett antal säkerhetsmän ut och ställer sig i en halvcirkel runt presidenten. Staket finns utställda fram till trappan och uppför den, och hysteriskt glada väljare är där för att få en skymt av sin hjälte eller om möjligt få trycka hans hand. Obama vinkar och ler, sliter sig från säkerhetsmännen för en stund och börjar skaka hand med folkmassan. Säkerhetsmän rusar till och försöker komma mellan presidenten och människorna. I församlingen står en man nästan längst fram. Han har en hatt på sig och i munnen sticker en stor cigarr ut. Han sneglar upp mot taket på huset mittemot. Något blänker i solljuset däruppe. Han nickar helt kort och tar för ett ögonblick ut cigarren ur munnen.

Den rödhårige lägger sig tillrätta på taket och sticker försiktigt ut gevärspipan över kanten. Vapnet har ett hål vid kolven för att ge än bättre stöd. Kikarsiktet är starkt och ger bra förstoring. Mannen justerar bilden med hjälp av några ställskruvar. Hårkorset ligger precis mot Obamas rygg. Presidenten rör sig av och an, hälsar och vinkar. Den rödhårige får ett missnöjt uttryck i ansiktet. Genom siktet ser gevärsmannen hur den äldre mannen sakta tar stegen fram mot Obama och säger något. Obama vänder sig om, upptäcker mannen och tar ett steg mot honom. Den äldre tar hans händer, håller dem i sina. För ett ögonblick står Obama alldeles stilla. De byter några ord.
Hårkorset ligger exakt över Obamas bakhuvud. I magasinet finns tio patroner. Repeterfunktionen gör att de kan avlossas på under en sekund. Avståndet är 300 meter. Den rödhårige andas ut, blir alldeles blickstilla. Så kramar han in avtryckaren.

@