Ett muntert lag han gärna valde,

men hatade allt fåfängt snack.
Teg nästan alltid när han svalde,
och svalde alltid när han drack.

Pärlan sken i vattnets spegel,
vita glänste svanens segel
i ett skuggrikt sund.
Vinet glödde rött i druvan.

Flera vägar livet ut,
alla tabletter gör han mörk
inför livets alla hinder.
Man såg ingen rädsla

Allt inre är kallt,
ett monster har frusit till is.
Men bland meningslösa liv
så sågs sanningen.

Men det är bara vatten,

SOM glittrar och rinner bort.
Han fiskar månsken och sjunger
och ror sin väg bort. Jag är frälst

Koppla snöre eller finna räls.
Hoppa framför lok
Finns medicin mot allt din tok.
Framstupa faller det ord jag behöver.

Uti moralen kom han fram
med den besynnerliga lära,
att det som gör är människas skam
kan aldrig göra någons ära.

Han hoppade från 20 meter ner
mot räls med lycklig min

fallande på rygg så vitt vi ser.
Äntligen fri, trygg och fin.

Till grönskande ängar, till ljumande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.

Allt í detalj sågs han lämna tankarna.

Nästan för bra för att förstå.
Krokodilen kryper ner,
upp kommer obegripligheter

Han stötte i sitt hjärta
sin långa, krökta kniv.
Där fanns ingen med sådan smärta,
han sökte dig med sitt liv.

Om i trakten skriv-dödar regna,
låt i löjlig lycka toner gå.
Dårhusmässig kärlek må du ägna
åt din längtans knappa verk ändå.

Tag allt som är mitt och mitt kan bli,

men lämna min yppersta gåva

att kunna njuta och lova,

där en annan går kallt förbi.



/ H.C.B