Du har tidlås över dina tankar du har din pant belånad där ute i sankmarkerna och jag är bara en kvist ett näver att bemöta dig jag måste ha glöd för att brista ut i

eld.

Vet du hur himlarna blånar sig för natt hur de söker det mörkaste jag har varit där jag har

hållit eldspån i mina händer och jag har blåst 

Vidhåll hur regnbågen tar mark utanför, vidhåll hur solen söker sin skugga och vidhåll att svartaste vinter inte bär spår av glöd, jag tror dig inte.

Här har barmark tagit fäste vid husknuten den har sökt spåren av gången vår sökt intill liggande där den förmått spira

Och jag har snödroppar groende vid mitt, eldspira som knoppar och en stilla

ton där jag stannar och vilar och låter brytningen av det kalla och varma sjunga sånger om det som var och

det som kan bli

om vi förmår att stega vårt vi.