Träng inte, jag har lite av vävnad nu
mina trasor har förlorat sin färg och i min saknad

finns du
hör hur blektrasten sjunger sin stilla sång
jag borde burit de vackraste av ting, jag kanske gjorde det en gång

buren är rösten som färdas sin vidd, blott en gärdesgård i från. 
jag har burit den sista av skörden och vintern kommer att bli lång.

Hav detta ljuset denna stjärnhimlen till som ett stilla tag i ditt.
Jag ska måla var årstid, vart andetag och kalla det för mitt.

Här har rännilar bådat sin vår och soltimmarna är inte få,
såsom stegen faller jag har mod att dit gå

Du är alla famnar all min vinter ock min vår,
du är renaste livet stort och allt som jag förmår