Folk som bor i närheten av Jaana och Lasse, tycker att de verkligen har det förspänt. De är i trettiofemårsåldern, bor i en välrenoverad mexitegelvilla från början av åttiotalet, har jobb de trivs med och är omåttligt stolta över sina två välartade barn i tioårsåldern.

Men inom hemmets fyra väggar har en viss leda i förhållandet lett till allt mer konflikter och smågnabb. Det är främst Jaana som har satt ord på sitt missnöje. Och som även har luftat sina drömmar om vad som skulle kunna få fart på relationen igen. De har försökt med att resa bort över helgen, fixa barnfritt och använda sexleksaker, olja och film. Inget har dock verkat fungera särskilt bra. Men Jaana har tjatat till sig att de borde satsa på att få ytterligare utlopp för sina fantasier, mest hennes egna.

- Fan, Lasse! Du är så jävla trist. Hur har du blivit så här? Var tog busigheten vägen? Vi knullar ju inte ens längre. Och när vi gör det är det ju skittrist.
- Och det är mitt fel, va?
- Ja, vems fel är det då? När gav du mig en orgasm senast? Kommer inte ens ihåg det. Enda sättet nuförtiden är att göra det själv. Det går fanimej bättre än att vara med dig. Du får ju inte upp den längre. Jag är skittrött på din halvsvajiga kuk och taskiga engagemang.
- Och du då?
- Vadå jag då? Är det nån som verkligen har försökt så är det väl jag. Va?
- Ja, det kan du ju inbilla dig. Går på som en maskin, klagar, gnäller och kräver. Hur fan kan du tro att jag ska tända på sånt. Krav, krav, krav... inte ens i sängen slutar du med vad jag ska, vad jag måste och vad du behöver, vad du vill och vad jag borde.
- Fy fan, vad du är elak. Lägg av!
- Kolla på dig själv nån gång. Och fundera på vad jag behöver. Vad jag längtar efter. Ditt jävla superego.

Dörren går igen med ett brak. Jaana stövlar ur rummet och sätter sig på altanen. Det går många timmar innan de pratar med varandra igen. Det blir Lasse, som så många gånger förr, som får krypa, be om ursäkt och ta på sig skulden. Och lova att inte lägga hinder i vägen. Att inte låta någon möjlighet bli oprövad. Jaana tinar upp till slut. Men först efter ett löfte från Lasse. Om att ta steget. Det där som Jaana fantiserar så ofta om.

                                                        *
 
Det är fredagskväll och de förbereder middag för två mycket speciella gäster.  
Jaana står och spanar i köksfönstret. Lasse står vid spisen och lägger på en citronskiva och en dillkvist på de små canapéerna. På brickan står fyra glas och i kylen väntar en flaska champagne, Pol Roger brut. Bara det bästa är gott nog för kvällens äventyr.
- Dom kommer, dom kommer!
Janna hoppar på stället av upphetsning och drar sig samtidigt bakåt in i köket, så att gästerna inte ska se att hon står och spejar efter dem. Hon ställer sig bakom Lasse, slår armarna om hans midja och trycker sig närmare.
- Älskling, det kommer att bli så bra. Jag bara vet det.
- Mmm... vi får se. Jag känner mig lite fladdrig, lite nervös.
- Du, Lasse! Jag vet att jag har drivit på det här. Att det inte är din idé. Men jag måste få känna hur det är. Har drömt om det så länge.
Hon roterar med sitt underliv mot Lasses stjärt och för händerna framåt så att naglarna rispar över gylfen.
- Fan, jag är kåt redan nu. Hade dom inte varit här nu, så hade jag velat att du tog mig rätt upp och ner, här och nu.
Hon fnissar vid hans öra och slickar lätt i det.
- Fan, du är inte klok. Lägg av nu!
Jaana backar en bit och fnittrar. Då ringer det på dörren. Jaana sveper ut i hallen och tittar genom fisheye-linsen. Sen slår hon upp dörren på vid gavel och hälsar välkommen.

                                                         *

Samtalet går lite trögt och forcerat i början. Magnus och Lisa är båda i trettioårsåldern, framgångsrika i sina jobb och barnlösa. Magnus är läkare och Lisa fastighetsmäklare. Lasse känner sig lite malplacerad. Känner att hans lilla elfirma inte är mycket att komma med. Men Jaana strålar, berättar om sitt arbete som redovisningsassistent och är redan vid andra glaset champagne i färd med att ingående beskriva sina två senaste utlandssemestrar. Magnus och Lisa ler, ställer lite belevade frågor och berättar sen om sitt lantställe på Öland, en gammal kvarn som har byggts om för sommarboende. Lasse tycker det känns pinsamt när Jaana börjar prata om Hoburgsgubben, ovetande om att det är lite skillnad på Öland och Gotland. Gästerna påpekar inte ens hennes misstag, utan ler bara intresserat.

Samtalet kommer så saktliga igång. Flaskan med champagne är slut och de har snart nästan tömt ytterligare en. De flyttar in i matsalen, där de sätter sig så att Lasse får Lisa till bordet och vice versa. Det är mest Lasse som springer mellan köket och matsalen, medan Jaana gör sitt bästa för att underhålla gästerna. De har valt en lätt kycklingrätt som varmrätt och avslutar sen med lite gevreost med pinjenötter och honung. De har tömt en och en halv flaska rödvin när de tar plats i soffan för kaffe avec.

Jaana rufsar till Magnus hår lite och skålar med honom.
- Gud, vilket härligt hår du har, Magnus.
- Tack.
- Men nu måste jag få höra bara. Hur kom ni in på det här?
Det blir Lisa som berättar. Hon ler brett och ögonen är simmiga.
- Ja, Magnus och jag har alltid varit öppna för allt som har med sex att göra. Vi är helt överens om att inte begränsa oss. Så vi började på sajten, tja... Magnus, vad är det? Två år sen, kanske...
- Ja, över två år sen. Det var rätt kul faktiskt. Lisa gav mig premiären i födelsedagspresent.
Jaana bara ler. Nickar lite åt Lasse.
- Där ser du, Lasse. Det är ju inget konstigt alls.
- "Konstigt", det har jag väl inte sagt heller...
- Asså, Lasse har varit lite tveksam till det här. Det är mest jag... ja, som känt mig sugen.
Lisa ler mot Lasse, stryker honom över armen.
- Vet du, Lasse. Sådär var det för mig med från början. Kände mig osäker liksom.
- Ja, så är det. Det känns inte helt naturligt. Med helt okända...
Jaana får en missnöjd rynka mellan ögonbrynen.
- Ja, men skärp dig lite nu. Vi har chattat och filmat, ju. Fåna dig inte nu.
Hon böjer sig framåt och fångar Magnus haka i sin hand, kysser honom plötsligt. Sen lyfter hon armarna över huvudet och gör "vågen".
- Såg ni? Inget farligt alls.
Hon skrattar och kurar ihop sig under Magnus arm. Han lägger sin breda labb över hennes axel. Lasse tittar under lugg på dem. Avleder med en fråga.
- Hur var det första gången då?
- Magnus gick på som om han aldrig gjort annat. Det var ett par på Lidingö. Lite äldre, men attraktiva. Magnus började stöta redan vid drinken. Ulla hette hon förresten. I alla fall, efter en halvtimme hade dom dragit sig tillbaka. Själv satt jag kvar i soffan med Bengt, småpratade och kände mig pinsam. Men spriten lossade väl på rädslan, så vi småhånglade lite i alla fall. Det var först andra gången vi träffades som jag löpte linan hela vägen ut.
Jaana och Lasse sitter som tända ljus, lyssnar andäktigt på berättelsen. Magnus har hasat ner i soffan och smuttar på sin Grönstedt Extra. Jaana fuktar läpparna, kan inte hålla sig.
- Men hur kändes det då?
Lisa ler och blinkar mot Magnus.
- Jorå, efter hand har det blivit en riktig kick i tillvaron. Att inte veta hur det ska bli. Olika kroppar, rörelser, känsla... ja, så mycket mer på nåt vis. Jag känner mig inte otrogen mot Magnus. Går inte bakom ryggen... han är ju min stora kärlek ändå.
Magnus ler, ställer sig upp, lutar sig över bordet och ger Lisa en lång, blöt kyss. Sen dråsar han ihop på sin sida igen, med Jaana tätt intill. Hon börjar fingra lite innanför skjortan på honom och drar med fingrarna ner över magen och mot gylfen. Han flinar och lägger handen på Jaanas bara knä, smeker sig innanför klänningsfållen och uppför låret. Lasse stirrar på dem, sväljer och reser sig hastigt.
- Eh... jag ska plocka ut lite.
Lisa ler och stryker honom över kinden.
- Då hjälper jag till.
De reser sig och hjälps åt att packa på glas och skålar på silverbrickan. Ute i köket ser det ut som ett sjöslag. Det är tallrikar, bestick, glas och uppläggningsfat i en enda röra. De skjuter undan en del bråte för att kunna ställa ner brickan. De fnissar båda, när de hör ljuden från vardagsrummet.
- Ja, Magnus förnekar sig inte. Tar för sig...
- Nä, inte Jaana heller, vad det verkar.
Lasse sjunker ner på en köksstol, suckar djupt. Lisa tar några steg fram och ställer sig alldeles framför honom. Stryker honom över håret och låter honom vila huvudet mot sin mage. De blir så en lång stund.
- Känns det inte ok det här?
- Jo, det är skönt.
- Jag tycker du är mysig, Lasse. Förstår dig...
- Du med... mjuk och skön.
Lasse börjar röra huvudet fram och åter, möter hennes smekningar mot hårbotten, suckar och andas djupare. Han blir medveten om Lisas doft, en kvinnlig citruston som letar sig in i hans sinne. Han hör hur hennes hjärta pickar på mot hans öra, hur takten verkar ha ökat. Plötsligt känner han hur värmen kommer smygande som en våg genom underlivet, hur han börjar få stånd. Samtidigt skjuter han upp händerna längs Lisas sidor, över knäna, dröjer kvar en stund vid klänningsfållen men fortsätter sedan upp över lårens sidor innanför klänningstyget. Låren är mjuka, varma och lena. Hon suckar och flyttar ena handen ned över Lasses nacke, börjar smeker den med vana fingrar. Han förnimmer hur hon ändrar läge, att hon ställer sig lite mera bredbent och skjuter fram skötet mot hans bröst. Först blir han överrumplad, men sen rusar allt mot huvudet. Han smeker henne från låren och mot skötet. Han andas häftigt, när han upptäcker att hon inte har några trosor. Hon kvider till och flyttar sig mot hans hand. Hon är plaskvåt. Han reser sig häftigt upp, tar tag om henne och de börjar kyssas, först lite försiktigt, sen mer häftigt och temperamentsfullt. Hon drar i hans svångrem med krampaktiga händer, sliter, drar och vill bara få av honom det som hindrar. Han hjälper till och rakar sen ner allt löst som står på köksbordet. Böjer henne bakåt mot bordet och böjer isär knäna. Sen sjunker han in i allt det varma och blöta. Lisa suckar till, gnyr och drar upp honom över sig. 

                                                     *

I vardagsrummet har Magnus tryckt ner Jaana mot soffsitsen och sliter i hennes trosor. Hon stirrar lystet över axeln och hetsar honom.
- Ta mig då, för fan. Hårt!
Hon skrevar rejält och trycker stjärten upp mot hans underliv. Han får av sig byxor och kalsonger i en enda snabb rörelse, spottar på fingrarna och försöker få in saliven i hennes bakre hål. Hon tycker plötsligt att han är för rakt på och försöker få honom att lugna ner sig.
- Inte så fort, ta det lugnt.
- Du ska få smaka kuk, din fitta.
- Lugn, vänta lite. Fan, lite förspel...
Hon försöker vrida sig ur hans grepp men kommer ingenstans. Slår lite avvärjande med händerna bakom sig, men sitter fast som i ett skruvstäd. Han lutar sig över henne, rycker upp huvudet bakåt och tar ett kraftigt tag om munnen, innan han med en kraftig rörelse tränger in i hennes anus. Hon försöker skrika, men det kommer bara dova ljud, som verkar hetsa Magnus ytterligare. Han börjar rida henne besinningslöst, stöter allt vildare mot den försvarslösa kroppen som kastas av och an. Efter en stund börjar han att stöna och slår henne över skinkorna med sin ena handflata, hårdare och hårdare tills han kommer i henne med ett par krampaktiga stötar. Allt stannar långsamt av och han lägger sig sen med hela sin tyngd över henne. Han behöver inte hålla för hennes mun längre. Hon andas häftigt, rister i kroppen men är för övrigt helt tyst. 

                                                           *

De sitter tysta runt köksbordet. Jaana har gråtit, men försöker att hålla skenet uppe. Lasse ser lite förlägen ut och ger Lisa lite blickar. Hon ler tillbaka och ser rätt nöjd ut. Magnus är som vanligt, pratar på om riskerna med Svininfluensan och hur man skyddar sig. Samtalet dör efter fem minuter. Efter ytterligare två tackar de för sig och tar adjö.
Lisa smyger in i Lasses famn och ger honom en skön, innerlig kram. Magnus pussar försiktigt Jaana på kinden, men hon besvarar den inte. Männer dunkar varandra lite lätt i ryggen, medan Jaana och Lisa luftpussas på båda kinderna. Dörren går igen med ett metalliskt knäpp.

Jaana kryper ihop på golvet och börjar gråta. Lasse ser frågande ut.
- Vad är det?
- Vad det är? Fy fan för dig... han våldtog mig nästan ju.
- Vadå våldtog?
- Helt känslolös för fan.
- Det lät som att du tyckte om det.
- Han höll ju för munnen på mig. Kom ju inte loss.
- Vadå loss? Ville du inte när det kom till kritan.
- Nej. Det kändes lite fel redan när han började tungkyssa mig och smeka brösten. Han var hårdhänt och dominant. Tryckte ner mig i soffan, precis som om jag var fånge. Först ville jag men inte sen. Han stötte på som en galning. Där bak...äckligt. Och slog mig över skinkorna. Fy fan, jag känner mig helt förnedrad.
- Men, men... visste inte. Stackars dig, fan, det kunde ju ha blivit så bra. Jag vet ju att du längtade, hoppades så. För vår skull.
Jaana är rödgråten, hulkar lite lätt och vill bli kramad. Lasse tar henne i sin famn och smeker hennes hår. Hon samlar sig.
- Ja, det var ju inte bara för mig. Jag ville att du skulle få det bra med. Jag vet ju att du har lidit för det här också. Men inte är jag väl ett sånt där stort ego, va? Lasse?
- Nej, då. Du är ingen sån människa. Du mår bra när jag mår bra. Och då blir jag bra mot dig. Visst är det så?
- Jaa... så är det. Jag ville ju det här för oss. Du var ju lite emot, men ibland måste man våga ju. Ibland driver du på och ibland jag. Men nu vet vi. Jag har prövat nu. Det blev inte alls som jag hade tänkt. Känner mig kräkfärdig.
Lasse blir sittande med Jaana i knäet under nästan en timme. Stryker hennes arm, axel och hår. Hon kurar in sig och gör sig liten. Vill ha beskydd och trygghet. Det närmaste dygnet är relationen ändå lite frostslagen. De vankar runt, kommer inte nära och kommenterar inte heller träffen med Lisa och Magnus.

                                                        *

Nästa dag är det Jaana som fixar med middagen. Barnen ska inte hämtas hos hennes mamma förrän dagen därpå.
Lasse sitter i vardagsrummet och lyssnar på Chopin i sina Sennheiserlurar. Han är helt avslappnad, halvligger i Laminostolen och har fötterna på fotpallen. Fårskinnet är mjukt och han känner sig dåsig.
Jaana har tänt ljus på bordet och dukat med linneservetter. De ska äta rester ifrån igår. En halv flaska vin står på bordet. Hon tassar in och lyfter försiktigt på ena hörluren.
- Lasse, kom! Nu är det mat.
- Fint. Jag kommer.
De sätter sig och hugger in på maten. Jaana är dämpad, men väldigt mjuk och uppmärksam. Lasse gäspar och äter enbart med gaffeln.
- Gott! Det här gillar jag.
- Ja, du är duktig i köket, Lasse. Tänk vad jag har det bra egentligen. När jag tänker efter. Ibland måste nåt sånt här hända för att man ska se det. Så att man får värdera. Sånt som verkligen är viktigt och sånt som inte är det, stort och smått liksom.
- Mmm... ja, så är det.
- Hade det här inte hänt, så kanske jag hade gått hur länge som helst och känt mig missnöjd. Hängt upp mig på en fantasi, liksom.
- Mmm... ja, det är lätt hänt. Hur känns det nu?
- Konstigt, overkligt på nåt sätt. Men plötsligt känns allt så helrätt med oss. Känner mig glad för det. Ja, lycklig nästan...
Lasse ler mot Jaana, lutar huvudet åt sidan och kastar iväg en slängkyss över bordet. Jaana för ett finger mot läpparna, ler och kastar en i retur.
- Åh, Lasse! Du är bara bäst.
- Ja, ja! Ta inte i så att du kräks nu. Jag är som jag är. Och du har nog rätt. Jag har mina sidor jag med. är nog lite trist och träig ibland. Men jag ska skärpa mig. Vill faktiskt ändra på det.
- Du är fin. Vi jobbar på det.

                                                        *

Klockan drar sig mot midnatt. Lasse ligger redan i sängen, naken som alltid. Han läser en bok av Leif GW Persson, om en fullständigt sanslös otäcking till kriminalkommissarie som heter Evert Bäckström. Lasse retar sig lite på att nästan alla i boken använder uttrycket "om du frågar mig". Kanske är det GW, som gör det till vardags, men Lasse undrar lite varför alla rollfigurer måste använda just den meningen. Det förtar lite av läsupplevelsen. Längre kommer han inte i sina funderingar, förrän dörren till badrummet slås upp och Jaana blir stående på tröskeln, med en hand lite nonchalant vilande på den ena höften. Hon är naken så när som på en minimal stringtrosa. Håret är borstat och står som en kaskad runt hennes ljusa ansikte och hon har anlagt en mörk och kraftfull make up runt ögonen. Läpparna lyser röda i halvmörkret. Hon går med långsamma steg fram mot sängen och sjunker ned vid sin sida. Lasse återvänder till boken. Det går en minut, två minuter och nästan tre. Sedan suckar Jaana och vänder sig mot Lasse.
- Ska du inte göra nåt då?
- Vadå göra?
- Men fan, ser du inte? Jag anstränger mig ju till tusen här.
- Anstränger dig?
- Jag såg nog att du spanade in mig när jag kom in. Eller är du helt blind?
- Du, det räcker inte. Du bara sjunker ner här och förväntar dig att jag ska gå igång och ta alla initiativ. Det funkar inte så.
- Nähä, hur funkar det då?
- Fan, det är ju genant det här. Kan du inte vara lite öm, visa att du vill röra mig. Inte bara få hela tiden. Kan du inte ge nåt nån gång?
- Jag gör ju inget annat än ger. Jag ligger ju här. Har fixat i ordning mig. 
- Vi lägger ner nu. Det tjänar ingenting till. Jag har ingen lust.
Jaana reser sig upp i sängen och kastar kudden på Lasse.
- Fy fan, för dig! Din jävla träbock. Så den där jävla boken är mer intressant än jag, va? Du kan då knäcka ens självförtroende. Jag ska aldrig mer anstränga mig för dig. Det är slut med det nu. Du kan ligga där och torka ihop, ditt arsel.
Hon river åt sig sitt täcke och lägger sig på sidan. Stirrar in i väggen. En tår letar sig ned för kinden. Lasse ligger tyst. Försöker läsa men kommer ingen vart. Tankarna far fram och tillbaka. Han vet inte vad han ska säga. Det tar en kvart innan han lägger handen på Jaanas höft, skakar lite på den.
- Sover du?
- Nää...
- Du, jag har tänkt en del.
- Mmm... jag med.
- Vi behöver verkligen nåt som ger en kick i tillvaron. Vill ju det jag med.
- Mmm...
- Den där jävla Magnus var ju ett jävla kräk. Han kommer inte över vår tröskel igen, eller hur?
- Nä, då ringer jag polisen.
- Mmm... ja, det gör vi. Men jag tänkte...
- Tänkte vadå?
- Vi behöver ju lite spänning i förhållandet, eller hur?
- Mmm...
- Jag vet vad vi kan göra.
- Vadå?
- Ja, till nästa helg, fredagen är vi ju själva.
- Ja, men säg då. Vad ska vi göra?
Täcket åker av och Jaana hoppar upp på knä. Tårarna är borta och ögonen har börjat stråla igen. Hon ler och ser barnsligt förväntansfull ut.
- Kom igen då! Vad har du tänkt ut?
Lasse fuktar läpparna lite och släpper förslaget.

- Kan vi inte bjuda hit Lisa ensam?

                                                                  @