En annan gick på bio, löste biljett till en film
med Russell Crowe och Hugh Jackman.
Jag fick en chock efter reklamen.

Det kom in en sådan där figur som river
biljetter och berättade var toaletterna var
belägna ifall man behövde gå dit mitt i filmen.

Varför det då, tänkte jag genast.
Det skulle strax visa sig varför.
Han berättade för oss knappa dussinet

som var där, att filmen skulle vara
två timmar och trettioåtta minuter lång.
Jag höll på att baxna där jag satt.

Hade jag vetat det innan hade jag förstås
köpt två paket vindruvor istället för ett.
Som tur var hade jag två femtiocentilitersflaskor

vätska med mig, maskerade som läsk.
Dessutom en väl behövlig tub med räkost
som jag inköpt för tillfället ifråga.

Jag konsumerade alltsammans under
filmens gång men upptäckte till min fasa
att då den var slut, inte alla druvorna

gått åt, varför jag tvingade i mig dem
under den långa resan hem igen.
Filmen?

Du vill veta något om filmen och hur jag
upplevde den?
Jag har ju sett delar av bokens handling

då den gick som serie i teve, men boken
har jag aldrig läst.
Kanske på tiden nu, de har den säkert på

biblioteket här i närheten, eller så är det kö
till att få låna den (boken).
Skillnaden på denna film och boken, torde

vara utöver att inte hela bokens handling
ryms i filmen, de där skådespelarna gjorde
sitt bästa för att ge publiken en litet annorlunda

handling, även om den säkert i stora drag
följde boken.
Filmen var fantastisk, storslagen, påkostad

och allt vad man väl i positiva ordalag kan
ha att säga om den.
Ja, en sak till förstås.

Icke att förglömma.
För glömma den skall jag sent om ens någonsin.
Skådespelarna sade knappt ett ord i hela filmen.

De sjöng för det mesta sina repliker.