Det är försent nu
att tillföra

Kärlek

jag vet inte längre
om det finns godhet

kroppen saknar vilja nu
själen önskar sig tillflykt

jag minns ett gammalt konditori
i en stad där min ungdom förflöt
draperierna föll tungt och svart

vem vill

äta wienerbröden där med en
straffdom över kaffekoppen

ingen vill

ingen böjer sig längre
eller inordnar sig
vi vänder vår rygg
och önskar bara månsken.

Månsken och Stilla Solitude