Det mörka omringar mig,
precis som då, tittar på de
fula ärren på handlederna

Jag vet när nästa tåg går,
kan inte släppa tanken, men
inte heller ta ett enda steg

Vill höra ljud igen, se de
vackra färger som jag vet
finns utanför det mörka

Vet att jag borde äta något,
i alla fall dricka lite vatten
men något hindrar mig

Önskar jag kan finna modet
att orka leva, finnas kvar i
det som kallas för livet...